Sex lopp på två kvällar, i en värme som jag egentligen inte presterar särskilt bra i alls. Det har varit både katastroflopp där känslan har varit ren förtvivlan och frustration, och lopp där det har klaffat riktigt bra men där matte klantat sig. Summerar en dag i taget nedan:
Dag 1: En riktigt trött matte och en taggad-till-tusen-cocker. Jag vet inte om det var värmen eller det faktum att jag hade min allra första dag där jag kunde andas utan att känna mig stressad över skola, men jag var fruktansvärt ur form. Bäddat för kaos alltså... Lopp efter lopp körde Eddie helt enkelt själv i 180, och jag orkade bara inte. Kroppen sa nej, hjärnan var någon annanstans och ja, det gick som det gick. Två disk, (agilityloppen) ett hopplopp där vi kom in på 25 fel och tog en femte plats.
Dag 2: Efter gårdagens lopp hade jag tänkt, MASSOR. VAD kunde jag förbättra? Hur skulle jag få ner den gasade cockern till en lagom nivå? Jag kikade igenom loppen, kollade även på hur Lisa med pappa Elton hade gjort på sina lopp. Jag bytte strategi och tog med en drös med köttebulle-gotta. Godis har ju en mer lugnande verkan som belöning. Jag valde även att sitta ner på vår plats med Eddie fram till att hunden innan oss stod vid startlinjen. Då först gick jag upp, sa inte så mycket, men gjorde kontaktövningar och balansövningar med Eddie för att få hans fokus.
Första start var Agilityloppet. Redan efter de två första hindrena tyckte jag att min metod verkade funka. Jag hade med mig en annan hund på plan. Att Eddie sen tog fel tunnelingång var förargligt, men jag höll mig till planen, fokuserade. Ett hinder i taget. Och resten av banan gick ju fint, lite krångel på slalom men...
Så kom hopploppen. Första fick jag helt enkelt hjärnsläpp..! Efter att ha skickat in Eddie i en böjd tunnel, där jag SKULLE göra ett framförbyte, bara stod jag istället. Kortslutning och jag kom igång alldeles för sent, vilket ju gjorde att Eddie hann långt framför mig. 10 fel och en sjätteplats.
Sista loppet. Nu skulle vi bara köra. Det va en riktigt fin bana, en vinkel i slalomet som var till vår absoluta fördel då Eddie var tvungen att bromsa från en böjd tunnel. Perfekt ingång, ja allt gick så jävla bra! Fram till ett hinder i sluttampen. Jag stod för nära, sprang inte när jag skulle och Eddie rev . Resten av banan flöt på riktigt bra.
Hela FYRA SEKUNDER SNABBARE än hunden som vann. FYRA SEKUNDER !!! Så surt att jag inte rörde mig snabbare, då hade nollan spräckts. Men jag är så toknöjd ändå. För vi avslutade med den allra bästa känslan, med ett så jäkla snyggt lopp. Det var en vinst för sig. Dessutom lyckades vi knipa en tredje plats, så en liten rosefett fick vi med oss hem.
Efter dessa två dagar jag verkligen lärt mig en läxa. Jag kör en cocker, en Eddie. Inte min tollare som kör i mediumhastighet med en hindersäkerhet som heter duga. Snabbare fötter och hjärna, mera banträning så att vi kan köra ihop oss mer. Efter dessa lopp har jag även bestämt mig för att inte tävla mer i agility i sommar. Dels för att jag kommer jobba en hel del, men mest för att jag vill vara säker på vart jag har Eddie. Han är så jäkla glad, hela tiden. Matte ska bara lära sig köra denna ferrari, så kommer pinnarna ramla in tillslut.
Nedan en film från dag två, första loppet som blev en disk.