och funderande med både mig själv, Andrea, Mamma och min plånbok så bestämde jag mig för att avanmäla mig från freestyle tävlingen i November. Dels håller inte ekonomin för en fastlandstrip tråkigt nog, men dels så kände jag att "nej, vi är nog inte riktigt redo". Visst, det ska nog erkännas att hade inte plånboken varit så tunn trots lön så hade jag nog varit mer kluven till detta. Men efter att ha pratat i telefon med Andrea fick jag mig en tankeställare. Varför anmälde jag mig egentligen till tävlingen? Var det för att JAG ville, för att VI är redo att visa vad vi går för ? Eller föll jag än en gång tillbaka i "måste-visa-andra-att-vi-kan" fällan? För mig är det lätt att trilla dit, med så många bloggande hundbekantingar/vänner som jag följer och på Facebook där varannan status handlar om hundmänniskor som tagit en pinne i agility, fått pris på Lydnadsprov/jaktprov eller tävlat i Rallylydnad eller dansat loss i just Freestyle. Självklart dras man med utav bara farten.
Mitt ultimata beslut gjorde jag dock när jag ställde mig själv mot väggen; varför har jag så bråttom ? Varför måste jag tävla i Freestyle just i år? Jag fick inte fram något vettigt svar. För tävlingar kommer ju alltid finnas, dom kommer anordnas nästa år också. Och då kan jag dessutom planera upp min resa bättre, kanske i samband med andra prov/tävlingar. Vi kan likaväl vänta till våren och förbereda oss ännu mer och kanske få ett bättre resultat istället för att rusa med huvudet före och inte se vart vi är påväg..
Men jag kände ändå att jag gärna ville delta på något mer prov/tävling innan årets slut. Jag kontaktade därför Anna som är viltspårsansvarig här på Gotland och frågade om det fanns något rörligt viltspårsprov på G. Jag fick svar att det fanns möjlighet att gå redan denna helg om jag hade lust? Helt spontant och oplanerat kom vi därför med på dagens rörliga viltspårsprov. Kanske blev det som en "trösttävling" för att jag inte längre skulle åka till fastlandet, men här vet jag ju iallafall spelreglerna och vad som förväntas.
Provet gick nere i Etelhem, o efter en del kringel-krok-slingrande-körning hittade jag tillslut fram. Anna var redan på plats då det även pågick en viltspårskurs där. Till min förtjusning var det samma domare som gav Zorro godkänt i Anlagsklass 2011 som även var dagens domare. Vi småpratade lite påväg till spåret och sedan satte vi igång.
Zorro kändes dock i början lite ofokuserad, en skogsväg som gick precis parallellt med spåret var av outgrundlig anledning väldigt intressant. Men snart släppte han den och vi tuffade på. Det blev dock en del ringningar här och var, något som slog an min allra nervigaste sträng och jag blev sjukt nervös. Janne sa t o m åt mig att ta det lugnt några gånger i spåret, så det syntes nog väldigt tydligt på mig. Spåret bestod till 90 % av hällmark med en hel del snår och en gassande sol, något vi inte har tränat mycket på alls, i princip något... Det syntes på Zorro att det var tufft, o jag funderade just på om jag skulle avbryta när han fick upp spåret igen, tuffade på för att sedan bli ombedd att stanna för att nu skulle det visst skjutas.
"Oj redan??" Tänkte jag men stannade. Skottet avlossades, Zorro samlade ihop sig och spände sig förväntansfullt. Vi väntade en liten stund innan jag släppte honom på spåret igen... o då började han helt plötsligt söka av där Janne skjutit. Antagligen p.g.a. att han trodde att det fallit nån fågel, men lyckligtvis var detta kortvarigt och han snappade snart upp spåret och vi kom fram till klöven. Det var en MYCKET nöjd o trött räv som fick sin klöv, o matte pustade själv ut.
Enligt domaren var vi väldigt nära ett HP också, men det räckte inte riktigt hela vägen. Jag är dock sjukt glad o nöjd över 1a priset! Janne och Anna skojjade sedan med mig om att jag absolut skulle anmäla mig igen så att vi kunde ta ett till prov innan provperioden var slut o få fatt i championatet. Vi får se huruvida det blir med det. Nu blire vila för räven min ikväll i alla fall medan jag själv ska ta mig vidare till Lärbro för första kurstillfället på Jägarskolan! :)