användas för det den var avlad till från början var när min lärare visade upp vallning hemma hos sig på deras gård. Och för dom som någon gång har sett en duktig vallhund så förstår ni nog vilka känslor som genomfor en när man iakttog detta samarbete mellan förare, hund o får. Det var helt otroligt häftigt! Jag hade gåshud, vilken vacker syn det var! Helt annorlunda mot att se en duktig agility/sök/IPO/skydds/lydnad/personspår/freestyle/HtM hund. Alla dom naturliga beteendena fanns där, det gällde bara att lära hunden hur o NÄR den skulle utföra dessa. O när det funkade... Det fanns en lycka som helt enkelt inte liknar något annat som lyste hos hunden. Ett fokus utan dess like.
Detta satte spår hos mig. Tänk att kunna använda sin hund till det den egentligen var framavlad för. Vilken grej!! O det hade ju dessutom en mening. Aktiviteten var inte bara för att vinna, för att klättra i klasser, ta pinnar eller plocka poäng. Hundens utseende spelade ingen roll så länge fysiken var i balans med det arbete som skulle utföras. Någonstans började ett litet frö att planteras, o sakta men säkert började det strax att gro...
Efter ett par dagars APU som jag spenderade hos Sara Neogard hade jag fått än mer blodad tand för jakten. Där hade jag fått påbörja en grund till apporteringen med dummies, fått se hennes Jalle apportera kallt vilt och även fått vara med på ett skarpt eftersök. Året därpå ramlade jag även in i Gutetollar gänget för en kurs. Zorro var då två år, men jag ville ändå prova o lära mig mer om detta. Passiviteten var verkligen ingen höjdare hos oss, inte heller avlämningarna. Men jag gav inte upp. Jag såg vad dom andra kunde göra med sina hundar, såg flytet när allting fungerade. Kunde dom så skulle vi banne mig också klara detta!
Men inte var det problemfritt! Passiviteten knakar ännu i fogarna p.g.a. förväntan o dålig träning på den biten, vi tampades länge med Zorros andätar-problem men lyckades hantera det efter mycket om och men för att sedan ta oss ann äckel-fåglarna som enligt Zorro absolut inte gick att röra ! Nu arbetar vi på att leka fram en bra tolling (tack för rådet Andrea!!! <3 ) för att kunna delta på TJP.
Men, det största av allt. Förra året tog jag tjuren vid hornen och hoppade på en jägarskola. Först var jag tveksam, men nu är jag grymt nöjd över att jag gjorde det. Inte många gånger återstår förens det är dags för "tenta". Jag är skitnervös (såklart!) men känner samtidigt att det här är precis det jag vill göra. Jakten. Jag drömmer om att en dag stå med egen bössa o med min/mina egna hundar till hjälp. Det kan ta lång tid innan når dit. Kontakter måste knytas, tjänster göras och praktiken läras. Men en dag, en dag....