och med två stretande och förväntansfulla hundar styra mot skogen, samtidigt som hen pratar i telefon med sin mor. Lägg till ett dystert, grått väder och lätt snö/regn/hagel med ett par minus grader, och att jag var ute på fest till tre.
Ja, envishet måste ha varit orsaken till att jag ändå inte vände hem. Trots att jag tappade koppel hela tiden, ljuset i skogen var sämst = mörka blurriga bilder, så fortsatte vi gå. När Zorro sedan började byta dummies och strunta i att lyssna på mina kommandon, Eddie pep upprört så la jag ner mina planer. Istället packade jag ihop allt och fortsatte promenaden.
Tur var väl det! För känslan ändrade sig fort när jag "laddat om ". Killarna fick rejsa runt i snön och matte tog åter upp kameran. Nu fanns bättre ljus, vilket blev bättre bilder. Vi provade även lite apportering. Båda lösa, en 250 g dummy. En i taget fick de hämta dummyn. Båda satt tyst och stilla kvar medan den andra stack. Eddie sköt iväg som ett skott, sökte ivrigt, hittade och kom lika snabbt tillbaka. Så fin så fin <3
Zorro sökte lite mer metodiskt och hittade den snabbare. Men så är han ju lite mera mogen och erfaren.
Två timmar blev det ute i snömarkerna. Trötta hundar kom hem, även om Eddie laddar om rätt fort igen ;)