Den ena är galnare än den andra o möjligheten till en tråkig promenad med dessa killar är totalt obefintlig. Nä dom här bjuder på alla möjliga känslo-lägen. Glädje, frustration, ilska, förvirring, oro.. Men mestadels är dom mina lyckopiller i slutändan ändå .
är inte riktigt kloka. Den ena är galnare än den andra o möjligheten till en tråkig promenad med dessa killar är totalt obefintlig. Nä dom här bjuder på alla möjliga känslo-lägen. Glädje, frustration, ilska, förvirring, oro.. Men mestadels är dom mina lyckopiller i slutändan ändå .
1 Comment
Mitt dröm-mål är att kunna ha båda mina hundar lösa vid min sida, eller kunna "lägga undan" en av dom medan jag tränar den andra istället för att behöva trassla med koppel eller bur. Jag vet att Eddie har grymt svårt för att låta mig göra saker med Zorro själv utan att han kommer o lägger sig i. Kan inte ens klappa på Z utan att Lilleman har knysslat sig in någonstans emellan. O det man inte arbetar med kommer ju inte förändras. Så igår bestämde jag mig för att helt planlöst testa en grej. Jag o Lisa E har pratat en hel del över FB o hon nämnde då hur hon tränat detta innan med Elton när han var liten o hon hade sin tik Wilma. Inspirerad av detta tänkte jag alltså prova igår. Notera, detta är FÖRSTA GÅNGEN som jag någonsin provar att göra något med Zorro medan Eddan ligger ner. En REJÄL störning. Lyckades filma en del, har klippt lite för att det inte ska bli alltför långt, o tyvärr ser man inte så mycket av mig o Z på vissa ställen men vi tränar i alla fall på tricket "Zack" (blev lite oseriöst då jag var mer fokuserad på E) Kan ju bara säga att jag är GRYMT imponerad av Eddie. O faktiskt av Zorro också eftersom varken han eller jag är vana vid att behöva ta hänsyn till en till hund när vi tränar. Det har ju bara varit vi två själva. Jag levde i alla fall i ett lyckorus ett bra tag igår ;) Oj va fort tiden går (!!!) Nu är det en vecka sedan något skrevs här sist. Men matte har haft fullt upp med jobb, möten o kursdag hela veckan. Värmen har även slagit till med full kraft så ingen har väl heller orkat göra något. Men sommaren o semestern väntar strax runt hörnet nu, o planeringen är i full rulljans! Min semester kommer faktiskt börja med VALPTRÄFF . Det är Sussie som kommer samla nästan alla (Lisa kunde tyvärr inte) kullsyskonen o har fått med sig en instruktör till träffen. Så jag o doggsen åker upp den 5e o sen är det valpträff 6-7e Juni. Jag är SÅ spänd o förväntansfull inför detta, jag har aldrig varit på någon valpträff förut o sen ska det bli så himla roligt att få träffa alla syskonen o att få träffa Sussie !! (ja o Niklas också såklart! ;) ) Därefter kommer vi nog dra vidare en sväng för att hänga med flera vänner när vi ändå är på fastlandet. I slutet av semestern väntar sedan två dagars agilitytävling nere i Klintehamn för min o Zorros del. Därimellan ska vi hinna njuta av förhoppningsvis fint väder, bad o mys! Igår blev det lite impulsivt en visit till mammas jobb där vi hängde ett tag för miljöträning inne på deras kontor (även om Eddie nu varit där några gånger), jag passade på att ta båda hundarnas vikt (Eddie vägde 9.3 o Zorro 19.8) . Fyra av mammas kollegor satt med o åt frukost när vi kom o dom tyckte att hundarna var så himla duktiga o väluppfostrade, ja i synnerhet Zorro. Det är verkligen superhärligt att höra! :) Jag vill ju kunna ha med mina hundar överallt o hade folk tyckt att dom varit jobbiga hade det absolut inte funkat. Men än så länge har jag bara hört goda ord.. Sedan tog vi en liten promenad längsmed strandgärdet inne i stan o kollade in allt folk o hundarna fick även svalka sig en snabbis i havet. Värmen tär verkligen på dom så Eddie var rätt så lugn för en gångs skull. Men vilken social kille jag har ! Hade han kunnat hade han hälsat på ALLA människor som passerade. Eddie är verkligen en framåt kille, det glädjer mig att se honom varje dag o jag kan liksom inte tro att denna lilla krabat är MIN. Tänk att jag har TVÅ helt galet (och galna) underbara, vackra själar. Två killar som går fantastiskt bra ihop o som jag får ägna mig helhjärtat åt <3 Ovan ett par bilder jag knäppte på en tidig morgonpromenda igår (runt 7:30-8:00 när det inte var alltför varmt)
När man har varit på sådana här
otroligt härliga, trevliga o roliga hundträffar (oavsett om det enbart är tollare eller blandad kompott) så funderar jag ofta på vad sjuttsingen jag skulle ha gjort i livet om jag inte haft hundar?! Det är ju det BÄSTA som finns! Idag var det tollarträff med fyra valpar från Prima av Tröbbel kullen som föddes för ett år sedan där jag fick följa deras utveckling från 4 veckors ålder o till flytt. Det var SÅ kul att få se dom, två av valparna har jag ju inte sett sen sist då dom var ca 6 månader. Dom har ju vuxit både fysiskt och mentalt en hel del ;) Zorro o Eddie fick naturligtvis hänga på. Med Eddan var tanken att han bara skulle vara passiv, men det blev även så med Zorro också. Båda var väl helt OK (Z pep till o från o E knorrade lite) i början när vi satt ner o pratade. Men när dom andra väl började arbeta o jag fotade så ökade Zorros pip o frustration över att inte få vara med. O det blev bara värre... Jag tänkte att kanske lugnar han ner sig lite, men icke. I slutet var han bara så himla stressad o blockerad, det skar i mitt hjärta av dåligt samvete över att han inte klarade av det. Jag vet att vi varit dåliga på att träna i den miljön med många andra hundar runt omkring som jobbar, speciellt på jaktbiten. När knallpåk o fågel flög i luften var Zorro helt blockerad att jag var tvungen att gå därifrån en bit o försöka komma igenom hans blockering. Det gick sådär.. Med Eddie däremot är jag å andra sidan VÄLDIGT imponerad. Han knorrade som sagt lite grann först i början, men annars var han faktiskt tyst när dom andra hundarna jobbade. Tittade nyfiket på. Enda gången han skrek var när jag lämnade honom hos en av valpköparnas dotter, mattesjuk som han är.. Men medan Z varvade upp i gas totalt vid knallpåk o fågelkastning så varvade Eddie NER o några minuter senare sov han bakom ryggen på mig med huvudet på väskan, trots pang, skrik/pip o arbetande hundar. SÅ stolt! Efter träningen blev det fika hos Anne o Lars o det var faktiskt lugnt trots alla hundar på terassen. Eddie däckade en stund i famnen medan matte drack kaffi ! Efter mitt förra inlägg idag så fick jag en fråga av Lisa (har Eddies pappa Elton och bror Iggy) om Eddie kampar även när det erbjuds godis. Visserligen släppte han inte riktigt efter trots fläskkarébiten i min hand (vi snackar vääldigt liten bit) men jag ville ändå se om han släppte även när jag på riktigt erbjöd honom godis samtidigt som kamp. Så jag tog med hans favorit leksak, fårskinnsludden och med fíckan laddad med godis o videokamera gick vi ut i trädgården. Ja, ni får helt enkelt se själva hur det gick... ;) Vänta nu, what?? 4 månader, redan?? Man brukar ju alltid säga att man ska njuta av valptiden för den går så himla fort, o även om den är grymt jobbig så ja den GÅR fort. Det känns som att det bara var för några veckor sedan som jag hämtade hem mitt lilla Lakritstroll och nu har varit här i nästan exakt 2 månader. En liten utvärdering kanske ? Tja, jag trodde att han var mer matfreak än föremålsintresserad, men jag är faktiskt inte riktigt lika säker längre. Jag märker ett helt annat intresse och motivation när jag har med någon leksak jämfört med godis. Det var t o m så att han var liiite seg med att släppa en leksak fastän jag hade en liten bit fläskkarré i handen. Men jag tänker inte ropa hej än, är bara glad att han har ett sådan grym kamplek o föremålsintresse ! Han gillar att bära runt på saker, pinnar, ben, bollar etc. O än så länge kommer han ända upp i knät om man sätter sig ned o lockar, det bådar gott inför framtida apporteringsarbete ! Att detta är en hund med MYCKET gas är det ingen tvekan om. Nu är han ju valp så valprus finns det gott om. Men det märks ändå att man inte behöver trycka särskilt mycket på gaspedalen för att komma upp i fortkörnings-böter-hastighet. Vi fortsätter därför öva mycket på att bara vara, kontaktövningar när vi är ute o går osv. Att han är en fågelhund märks också. Han ser ALLT som flyger, från minsta humla/fluga till fåglar o flygplan. Idag for han som ett skott efter en liten fågel som flög liite för nära marken. Lyckligtvis släppte han dock den när jag ropade o den flög uppåt. Jag behöver nog inte säga hur grymt spänd jag är o ser fram emot att få börja träna apportering med denna lilla man o förstås delta på jakt/jaktprov! :) Han är även galet mattesjuk. Förutom på kvällarna om jag sitter uppe vid datorn så kan han ibland vara nere i soffan o gosa ner sig. Men annars släpper han mig sällan. Han är som en skugga som följer mig vart jag än går. Bjuder på dessa bilder ovan från när jag o mamma skulle ta stå bilder. Det är verkligen inte en lätt match.. tror vi höll på i åtminstone 20 minuter. Först ville inte Eddan vara hos mamma alls, utan skulle bara gå till mig o busa, mysa o bita. När mamma tillslut fick honom till sig så tröttnade han ganska snabbt eftersom hon drog ut på tiden innan hon gav honom godis. Mamma tog då för skojs skull tag i en maskros, o se! Den blev källan till dom bättre bilderna (kolla Liten blir Stor) och Eddan blev betydligt mer fokuserad. Knäppa valp! Vikten återkommer vi om när matte fått fatt i en våg..
Nä okej jag skojjar bara med er Självklart har jag inte lagt ut Eddie på blocket, men ååh vad han har varit billig idag... Känns som att det varit en sån där dag där helt enkelt INGET funkar. Han har liksom varit helt rabiat, svårt att varva ner och mattesjuk till tusen. Idag satt vi i en HALVTIMME nere vid havet på vår korta runda imorse. Brukar nästan alltid ta mig tid att bara sätta mig o göra ingenting, dels för Eddies och Zorros skull så att dom lär sig att man inte alltid måste vara i rörelse när man är ute. Men även för min egen, för att kunna hitta ett lugn själv o vänja mig vid att sitta stilla (rastlös som man är) Anyways. Han gick loss på Zorro o bet o tacklade, o när jag sa till honom blev det bara ännu mer fel där han liksom "dansade iväg" utom räckhåll fastän jag pratade o lockade med glad röst. Fick dock tag i honom o satte mig. Det blev ett par jobbiga 30 minuter, RIKTIGT jobbiga. Han bet, gnällde, pep.. o så fort han började slappna av kom det något som störde. Inget jättestort utan det räckte t.ex. med att det två gånger kom en gråsugga krypandes på stigen o upptog hans totala fokus. En arg lilleman blev frustrerad o varvade upp igen när han inte fick kolla/leka med den, o så började vi om... Men tillslut så fick jag den där sucken. Det där tunga huvudet som lades i min famn när han knorrade o kurade ihop sig till en liten boll. Då kunde jag lägga upp honom på rygg i mina armar o han tittade lugnt på mig. (hence the picture taken in my arms Andrea!) Utöver detta har han alltså tjutit o gapskrikit/skällt när han blivit instängd i hallen. Notera att vi bara stänger av med kompostgaller o han ser en del av köket och kan höra oss. Fick o har fortfarande sjukt dåligt samvete över resten av familjen här hemma då ju ALLA får höra på hans skri.. det verkligen SKÄR i öronen, och hos mig även i hjärtat. Nä idag har jag faktiskt känt mig riktigt jävla sämst som matte o som att vi har tagit 3 steg bakåt i allt... Zorro har även fått någon åkomma med ögonen... Såg imorse att han hade gult gegg i båda ögonen och jag har fått torka dom 3-4 gånger under dagen... Detta är jag dock inte orolig över, vet att han hade det förut när vi gick i gymnasiet o fick rådet att behandla med en salva som går att köpa på Apoteket o det hjälpte. Så får helt enkelt inhandla det. Finns det något positivt då? JO, kan ni tänka er, det FINNS det! Har ju förut nämnt någon gång att Zorro har kliat sig en hel del, vi har varit under utredning hos veterinär o jag har konsulterat med vänner, kennel mm. Senaste rådet jag fick var att testa Stronghold behandling mot ohyra, shamponera hundarna o städa huset grundligt. Sagt o gjort. ALLA hundar fick Stronghold, jag har försökt schamponera hundarna åtminstone 1 gång / vecka o försökt hålla så rent det går. Nu, efter 4-5 veckor tycker både jag och mamma att vi ser en STOR skillnad. O det känns faktiskt himla skönt!! Zorro stannar inte längre upp på promenaderna o naggar/kliar, Chico naggar inte han heller o Eddie har i princip slutat helt. Sen är jag ju själv nojjig o blir fundersam så fort dom kliar sig, men någon gång då och då är ju faktiskt helt normalt.. Vi ska behandla doggsen igen med Stronghold för att behandlingen ska bli "komplett", men det bådar i alla fall gott ! Idag har Eddie presenterats för något nytt i hans lilla värld nämligen utställning! SSRK Gotland håller ju sin årliga dubbelutställning denna helg o då Lars o Anne ska ställa Maja imorgon för första gången(söndag) så ville dom in idag för att kolla in hur det ska gå till. Jag tänkte att det var ju ett ypperligt tillfälle att miljöträna Lilleman o hänkade på! Så efter att ha tagit en promenad på morgonen med min vackra räv så åkte jag o Eddie ensamma iväg med Anne o Maja. Först när vi närmade oss området var Lillemans näsa i backen heeela tiden. Det var ju SÅ mycket dofter och intryck! När vi sedan kom upp till ringarna fanns det ju en hel del uppställda tält där det kom lite skall från vissa. Eddie stannade till och försökte liksom smälta alla intryck. Försiktig tog vi oss sedan fram bland tältanordningarna o gluttande folk o hundar. Vi träffade Elin o hennes familj (föder upp dvärgschnauzer men har en vän som äger två goldens) o Eddie fick då hälsa på Elins fina Engelska Settertik Thelma. Dom passade faktiskt väldigt bra ihop, Thelma var så försiktig trots sin storlek o Eddie blev smått förtjust i henne. Efter att ha samlat lite mod o självförtroende från det mötet tog jag upp honom i famnen för att lättare kunna passera förbi alla tält utan nyfikna hundar o människor som skulle hälsa. Vi hann prata med ett par bekanta o mötte även flera kända tollarvänner som vi sedan umgicks med under tiden vi tittade på Tollarna i ringen. Eddie slumrade till då och då under tiden vi satt ner, men hade lite svårt att släppa allt som hände omkring. Tycker ändå att han skötte sig otroligt bra för att vara i en sådan miljö för första gången. Efter lunch hade han smält allt så pass att han kunde leka loss helt hämningslöst med mig o hade en GRYM kontakt där han struntade i såväl hundar som människor som passerade oss !! Det märktes att folk inte riktigt var säkra på vad Eddie var för en ras, han liknade ju egentligen ingen av dom raser som fanns där, även om dom flesta såg spaniel-karaktären. Men en person frågade t o m om det inte var en "såndär flatcoated". Men jag skakade på huvudet o förklarade att det var en renrasig jaktcocker spaniel... Inte lätt det här ! Det roligaste med sådana här tillställningar är nog ändå allt folk man möter. Jag träffade nämligen en man jag varit Ordonnans åt i fyra år på Gotland Dog Show; han var med i styrelsen o höll i trådarna för övriga ringsekreterare o domare. Vi pratade mycket och länge, om raser, jaktcocker vs. vanlig cocker, bedömning av raserna. Om Dog showen i augusti där han höjde mig till skyarna för min utomordentliga service och sa att alla ringsekreterare absolut ville ha mig med även denna gång. Jag log o sa att jag redan blivit tillfrågad av Björg. Fyller år just den helgen men dom senaste åren har jag inte varit mycket för firande av min egen födelsedag o dessutom älskar jag att arbeta där. O nu har jag praktiskt taget LOVAT att komma, hehe. Imorgon är det upp i ottan för att hjälpa till en stund på utställningen. Hoppas även kunna vara där o se när Maja ställs. Vi håller tummar o tassar på att det går bra för henne ! Dom senaste dagarna har varit minst sagt turbulenta för min del. Det ena har lett till det andra, stunder av totalt mörker som kommit över mig igen. Men jag kämpar på efter min dipp, försöker samla styrka i min återgivna frihet och hos mina två fyrbenta själar. Det finns inget ont som inte har något gott med sig brukar man säga. Just denna gång kan jag nog hålla med lite grann. Idag fick jag mig en liten uppvakning efter dom två senaste dagarnas många samtal. Vad många det är som faktiskt BRYR SIG, om vill stötta, som frågar och faktiskt VILL hjälpa. Ja jag får nästan lite dåligt samvete över mitt taskiga mående när jag tänker på det. Tänk att så många människor faktiskt tar sig tid, som ställer upp för mig. Jag önskar bara innerligt att jag kunde lära mig ta emot den hjälpen o den omtanken.. en dag kanske. För att bryta av med något roligare. Jag och doggsen var iväg på ren impuls till ett ställe jag passerat bara i förbifarten förut. Det visade sig vara en helt galet bra plats för apportering, så jag lät hundarna busa av sig lite innan jag satte Lilleman i bilen o körde ett kort vattenpass med Zorro. Fokus låg på att försöka få honom att komma hela vägen in till mig med dummyn UTAN att skaka. Och vi fick faktiskt till ett par riktigt fina avlämningar! Så himla glad o stolt över räven min. Z var även han jätteglad över att få arbeta, även om han var nog så trött i efterhand ;) Idag har även hundarna fått vara hos Anne o Lars under tiden jag åkte iväg på ett jobbpass. Vi kom dit lite tidigare för att låta hundarna rusa o busa i trädgården så att energi-nivån inte skulle bli alltför hög inomhus. Vilket gäng vi har säger jag bara; dom tre musketörerna o mitt lilla svarta får <3 Maja löpte men det var dock inga problem då Zorro ju är kastrerad, även om han var på o red. Men honom kunde jag säga till. Eddie trodde jag dock inte skulle bry sig, men tji! han blev den som var mest ihärdig med juckandet på Maja. Vettefasen vad jag ska tolka av detta, men å andra sidan är det ju bra om vi kan få vara mycket kring löptikar o träna på detta för att undvika problematik i framtiden... Det gick tydligen bra ändå och jag hämtade hem ett par redigt trötta killar ikväll. Får se om dom kan ladda om batterierna till imorgon/söndag, ev. kommer vi nämligen titta förbi SSRK utställningen då jag erbjudit mig att arbeta som funkis. Var nere vid stranden ikväll o fotade lite
Har jobbat idag o joggat 5 km. Killarna har fått öva på att vara ensamma i hallen, vilket har gått över förväntan! Eddie "påverkas" nog av Zorro när dom två är tillsammans för han är lugn o fin o lägger sig ner när dom är ensamma där. Hann även med en stunds passivitetsträning imorse innan jag drog vidare till jobbet. Lät Lilleman gå i koppel för att sedan få busa va sig med Zorro innan vi satte oss ner på "våran" äng o bara satt. Har aldrig tagit tid på hur lång tid det tar innan E är helt avslappnad, men det känns inte som att det går många minuter. Tyst är han ju nästan hela tiden så när som på enstaka knorr o gnäll när han försöker ta sig loss. Men han är ju inte som Zorro, som pep o gnydde heeela tiden till han var avslappnad. Nä, Eddie har snarare svårare att bara slappna av då han måste titta på allt som rör sig, lyssna osv. Ska ta tid nästa gång o se hur många minuter som går innan jag fått rätt känsla hos honom! |
Läs om...en vardag som fylls av hundnörderi i alla dess former. Missat något?
February 2018
Kategorier
All
|