var min första reaktion: Vad i helvete håller jag på med???? Det här är omänskligt tidigt!!
Men jag tvingade upp mig själv och några minuter senare (typ när koffeinet i kaffet börjat kicka igång) byttes tvivlandet mot en sprattlande iver. Det är ju dags för JAKT!
Det där med omänskliga gränser för sovtider eller dåligt väder betyder plötsligt ingenting för en hundnörd...
Lars H hämtade upp mig och Zorro strax efter fem och styrde mot Nisseviken. Väl där stod Lars Ö och hans fru Christine redo. De varnade oss dock redan från start att det kunde bli skralt med vilt idag p.g.a den obefintliga vinden. Men vi tog oss ändå allihopa ut för att ta en titt. Och visst fanns det änder. Ute på öppet vatten låg dem, som en gigantisk svart fläck, nöjt kvackande.
Sådär jättenöjda var däremot inte vi. Trots försök att skrämma upp dem så kom de inte närmare så Lars fick skottchans. Surt !
För min del gjorde det faktiskt inte så jättemycket. Zorro var grymt gasad och förväntansfull. Att både Maja och Freja var med trissade igång honom ordentligt, så det kändes nästan bara bra att han inte fick "belöning" för sin extrema förväntan.
Lars Ö tog ett par rundor, men vi insåg rätt snart att änderna inte tänkte röra sig ur fläcken. Det var alldeles för gött därute. Istället för jakt fick vi se på en vacker soluppgång och njuta av en go frukost i naturen.
Lars hade dock tagit med sig en kricka från gårdagens jaktutflykt. Den fick de tre rävarna markerings-apportera så Zorro var lite mera nöjd ;)