som en storm, eller en järnhand som kramar hårt om mitt hjärta
Får det att rusa samtidigt som hela kroppen gör ont
Själen skriker och jag kan inte ta ett steg till
Istället sätter jag mig ner i mörkret
Mitt på cykelbanan
Jag lockar mig till dig
Och du sätter dig tätt intill mellan mina ben
Jag lägger mina armar om din lilla kropp
Gömmer ansiktet djupt ner i din röda mjuka päls
Andas in din doft i djupa andetag
Du sitter tålmodigt, väntar ut stormen tillsammans med mig
Min hand smeker din päls
och då och då gömmer jag mitt ansikte i din päls igen
Andas in...andas ut...
Vi sitter så ett tag
Bara du och jag i mörkret
Bilarna svischar förbi som på håll
Stjärnorna tindrar i den mörka himlen
Skuggas då och då av ett moln som sveper förbi
Höstens kyliga men friska luft
och din trygghet för mig tillbaka till nuet
Stormen inom mig har mojnat
Vi busar lite, du viftar glatt på svansen och gör sådana där nödja gläfsanden med huvudet mellan mina ben
Allt är inte bra, men med dig blir det bättre