med seminarier, hetsplugg, timmar med "grävande" efter vetenskapliga artiklar, omtenta, olycka med cykeln och rapportskrivning, så avslutades den på bästa tänkbara sätt.
Imorse åkte jag och Zorro till Matfors för att delta i vår tredje tävling i Rallylydnad. Jag hoppades på ett sista godkänt resultat som skulle ge oss titeln, men då det var kvavt och stekande sol under hela morgonen och förmiddagen så gled fokuset över på att vara peppande och stöttande för Zorro.
Första rundan var han lite seg, nosade på två skyltar men var ändå med mig under banan och utförde momenten.
Andra rundan gick vi in med en KANON känsla! Ni vet en sån där underbar, glädjespridande känsla där man liksom bara kör, o inget annat existerar. En S Å N känsla hade vi, fy fan va nöjd jag var när vi klev av banan, med bara några pyttefel.
Resultatet då...
Första rundan, lyckades få ihop 86 p, med bara EN poäng ifrån tredjeplats (jag som tabbade mig i ett moment). Alltså ett kvalificerat resultat och en fjärdeplats!
Andra rundan... Först ropade de upp alla som inte klarat sig. Sedan femman... sedan fyran... Här börjar jag inse att fan vi har ju knipit en pallplats! Kanske brons?? Men när trean ropades upp, och det inte var vi, så slog hjärtat en volt..
Va..? Kom vi TVÅA ? Hjärtat slog, bultade. Men när tvåan ropades upp, och inte heller denna gång var det vårt namn, trodde jag nästan att hjärtat stannade. Hade de missat oss? Var de några fler tävlande som knipit första platsen?
Men så kom det... "Och på första plats... Lisa och Zorro!"
Adrenalinet pumpade, kroppen skakade. Chocktillstånd. Vänta, vi? kom VI på FÖRSTA PLATS? Alltså bäst av alla?
Med hela 97 poäng hade vi kammat hem klassvinst!!! Jag och Zorro fick för första gången i vår tävlingskarriär stå på, inte bara pallplats, utan FÖRSTA PLATSEN. Jag lever ännu på känslan, är så otroligt glad över Zorros och min prestation. Så otroligt roligt!
Efter tävlingen blev det lunch, vila och artikel-letande innan jag och Eddie drog iväg till Storbrännan där vår dragkompis Linda bor. Deras väg är kanonbra att köra dragträning på.
Eddie körde på som bara den, även om det var tufft i den kvava luften. En kort vattenpaus innan vi fortsatte. På vägen tillbaka var det som att Eddie la i en extra växel.
Vi körde om Linda och hennes tvåspann med schäfern Airin och mallen Grim. Saktade in och lät dem köra om oss. Sen kom en rejäl uppförsbacke. Trodde här att Eddie skulle sakta ned men icke! Istället var han full i fan och gav allt. Jag kunde ju inte vara sämre, så vi köttade på, låg jämsides med Linda innan Eddie tryckte på ännu lite till.
Vi spurtade ända in till mållinjen. Fy fan vilken grym liten hund!! Så mycket krut i denna lilleman, det glädjer mig verkligen att han vågar köra om, att han vågar ta fram den där jävlar-anamma-attityden som jag ju vet att han har.
Framöver blir det vila fram till onsdag/torsdag då Eddie o jag ska satsa på banträning och KF. Vi har en vecka och två dagar på oss och ladda upp inför två-dagars i Hudiksvall. Kanske att jag o Zorro tar oss ann skyltarna i Fortsättningsklassen också...