Gårdagen var fylld av min absoluta favoritsyssla
det vill säga hundträning. Ett gäng som håller i nosework träning (samt ibland tävlingar) hade fixat fyra olika sök uppe i ett parkeringshus i stan. Ett kanontillfälle att träna på att tävla för mig och Eddie, så självklart åkte vi dit.
Vi var väl runt 7 ekipage som kom och körde. Det var jättekul att få hänga med på de andra och se hur de tog sig ann utmaningen att hitta doften. Det fanns ett behållarsök som bestod av en massa lådor som låg i ett kryss, ett fordonssök på ett traktor-liknande fordon, ett utomhussök samt ett inomhussök.
Jag hade turen att få allt filmat vilket jag är jätteglad för, då kan jag utvärdera hur JAG betedde mig och om jag kunnat hjälpa Eddie mer.
Söken gick faktiskt jättebra! Jag är grymt imponerad över hur Eddie gick från att vara hans glada spralliga jag direkt in till arbets-mode när jag riktade honom mot behållarsöket som var först ut.
Eddie och jag fick även massa beröm från en som varit med som "tävlingsledare" på våran första inoff NW1 tävling. Det var verkligen jättekul, att få bekräftat att vi faktiskt gjorde framsteg även från andra människor.
Eddie och jag är anmäld till en tävling i maj, vilket blir vår första officiella Nosework tävling. Det ska bli jättekul och jag hoppas på fler sådana här träningar som vi var på i helgen för att vänja både mig och Eddie vid miljön.
Nosework-träningen tog dock bara en timme cirka, så efteråt styrde vi kosan mot Sundsvalls brukshundsklubb. Jag och pojkarna (Zorro var även med i bilen) tog en rastningsrunda innan vi möttes upp av en kvinna som heter Helene. En bruks/lydnadsmänniska som är ägare av en charmig boxerhane. Hon hade erbjudit sig att hjälpa mig med mitt och Zorros apportbocks-problem efter att jag hojtat till på facebook.
Och det är jag verkligen SÅ TACKSAM för! Fick bra tips och råd om hur jag skulle göra och hur vi skulle lägga upp träningen. Hon fick låna min ena apportbock och "sekla" ner den med boxerslem, vips så var den helt omöjlig för Zorro att röra. Så planen är helt enkelt att alltid ha en "nerseklad" apportbock att träna med, för att på så vis göra det till en vana för min kräsna tollare.
Vi fick även öva på Följsamhet rent tävlignsmässigt. Trots slarv från Zorros sida (sneda sättanden, samt ätande av snö) så fick vi beröm. När Zorro väl är fokuserad så går han jättefint. Så det är med ny motivation vi siktar på vår nästa tävling som är först i april. Då jäklar ska vi fixa uppflytt!