Loppet för galna, springälskande idioter som inte har något vettigt att göra en söndag i November... Nä okej, inte riktigt så illa, men jag har nog aldrig varit så sjukt nervös inför ett lopp som jag var idag (mer info om själva loppet hittar ni här)
. Idén till denna galna spontana grej har väl legat och dragit sig ett tag då jag först hörde om detta Running Event. Men eftersom jag slitit med att komma tillbaka med löpningen, sakta o försiktigt, p.g.a. min muskelbristning så har detta inte lockat mig alltför mycket. Att det sedan kostade 495 kr att ställa upp gjorde att jag höll mig borta..
Till igår. Då jag skämtsamt sa till pappa att hade man varit lite mer tränad och haft en bättre ekonomi hade jag lätt ställt upp. Han svarar då, helt seriöst; jag kan bidra med 300 kr.
Då helt plötsligt kändes det nästintill omöjligt att släppa tanken. Jag dividerade fram och tillbaka, o när jag vaknade imorse tänkte jag helt ; NEJ! men så tänkte jag att man kan ju alltid åka o titta? Heja på dom som deltar o se hur banan går... Sen att jag stod med löparkläder IFALL jag skulle vara dum nog att delta var ju en annan femma...
Väl på plats försökte vi hitta någon som skulle kunna dela springturen med mig, alltså man springer parvis där individen springer endast 5 km istället för 10. Men oddsen var emot mig, och min tävlingsdjävul och nyfikenhet tog över. Pappa lassade fram sina 300 kr och jag stolpade in, anmälde mig och gjorde mig redo för mitt livs tuffaste lopp.
Hela Elit-skaran framför mig rushade snabbt iväg, o jag fick väja för både snår och taggiga buskar som dök upp efter fötterna på dom framför mig. Jag ville gärna kubba efter, men insåg att det vore överdrivet dumt och höll en hyfsat god takt hela vägen.
Jag ökade på lite i slutet, kände ändå att kroppen höll, inget gjorde ont, krafterna fanns kvar. Vid ca 200 m kvar försvann dock den energin o det var med ren vilja jag tryckte på o kom i mål. GRYMT nöjd med mig själv, sjukt kul utmaning där man sprang i både lera, skog och genom vatten/gyttjebad.