försöker fortfarande bearbeta morgonens händelser trots enbart 3 timmars sömn. Vi sitter i min kompis soffa nere i Hemse, min röda räv ligger i djup sömn bredvid mig. Jag ler och det spritter till av fascination och stolhet i kroppen.
För imorse var det äntligen dags. Imorse kom starten på det jag har längtat och drömt efter ända sedan jag började se mig om efter jägarskola- Idag var det AND-PREMIÄR.
Vi hade blivit medbjudna utav Lars Österholm ner till Nisseviken. Klockan ringde kvart över 3, omänskligt tidigt. Men med tankarna på vad som väntade drog jag mig upp ur sängen, hävde i mig en kopp kaffe o klädde om innan jag o Z gick ut genom dörren till Stephanies lägenhet och ner mot bilen.
Det tog ca 15 minuter, himlen var fortfarande mörk när Lars mötte upp oss. Vi körde in i en hage där ytterligare en bil gjorde oss följe. Totalt tre skyttar, och en hund. Och så lilla jag.
Det märktes att dessa tre var vana jägare. Jag fick några frågor om Zorro o erfarenhet, men dom bemötte mig ändå vänligt. Passen delades ut, vi väntade till det ljusnat lite. Jag o Z stod bakom Lars. Det dröjde bara några minuter, sen small det.. Jakten var igång.
Efter att första anden föll kopplade jag loss och skickade Zorro på uppmaning av Lars. Vi väntade båda spänt på hur han skulle reagera på varm vilt, något Zorro ALDRIG tidigare hanterat. Därför blev jag så totalt ställd men GLAD när han bara simmar rätt ut, plockar upp den i ett superbt grepp o simmar tillbaka, kommer hela vägen in och lämnar av utan att skaka på sig. And the ducks kept coming...
Tre gånger fick han dock göra marksök. Första var på en skade-skjuten and som fallit i hög vegetation. Zorro for fram och tillbaka, men utan lycka. Just när jag tänker att vi får väl kolla igen efteråt, stannar Zorro upp ca 20 meter framför mig. Han nosar/buffar på något o tittar på mig. Nosar sedan igen. Jag ber honom komma med det men han vill inte riktigt ta den. Då går jag fram och ser att där ligger minsann anden! Den sprattlar lite med benen och huvudet, så jag ger den till skytten som snabbt rättar till sitt snedsteg.
Zorro fortsatte att imponera på mig hela jakten igenom. En annan skade-skjutning som han hämtade i vatten tänkte dra ner till vattnet igen innan jag hann få tag på den. Men Zorro var snabb som attan och greppade den igen och höll kvar till jag kunde nappa åt mig den. Grymma grymma hund!!
Matte fick även göra en problem-lösning. En and som hade drivits med strömmen till andra sidan ån bland vassen blev en svår nöt att knäcka för Z som inte sett nedslaget. Vi har aldrig kört dolda linjetag på det avståndet, med VATTEN iblandat. Så jag sprang o hämtade en boll ur väskan, skickade ut Z i vattnet och kastade bollen där anden låg. Zorro såg plasket och simmade bortåt, upp på land och sökte. Där fick han snabbt vind, tog anden och kom in med den. Det gäller att vara kreativ !!
Det blev en rekord-premiär med hela 20 (!!!!) änder och jag hade en trött men överlycklig tollare som poserade framför sin hög av fällt vilt. Jag vet faktiskt inte vem som var allra stoltast; jag eller Zorro. Vi ser i alla fall MYCKET fram emot nästa jakt-tillfälle, då förhoppningsvis med en till apportör som kan hjälpa till...