Efter en hel helg på söråkers agilitytävling
för några skryt-resultat fick vi inte med oss. Men! Det var heller inte mitt mål, även om det inte hade gjort något om vi fått lite mindre diskningar ;)
Min plan var att skaffa oss erfarenhet, och det har vi verkligen gjort. Dessutom tar jag med mig många fina bitar från de fem lopp vi deltog på.
Dag 1 var det enbart agilityklass. Eddie fick vara i bilen under tiden vi inte körde (såklart uppvärmd och nervarvad innan och efter lopp, samt med täcke på), vilket jag tror egentligen var det bästa för honom.
Vi diskade oss de två loppen jag orkade köra, men vilka lopp!! Känslan var verkligen på topp, vi var ett riktigt TEAM. Det var sååå roligt och så himla häftigt! Kontaktfälten var riktigt bra, gungan var över förväntan och han tog den riktigt fint. Men trots bra känsla under loppen höll inte mattes energi, så jag strök mig från sista loppet och åkte hem.
Dag 2 var alltså bara hopplopp. Alla banor hade någon svår sväng/ingång, de var kluriga och sista var en riktig spring bana.
Den här gången tog jag dock in Eddie efter att ha gått banvandring för första loppet. Mitt mål under lopp ett var att fixa den svåra tunnelingången då vi tränat en sådan ingång en gång i somras. Och vi lyckades! Dock tappade jag mitt fokus och min bubbla, vilket resulterade i slarvig handling = osäker cocker = rivningar och något oflyt.
Lopp 2 och 3... var bara totalt kaos. OCh ja, jag vet att vi är nybörjare, att detta var vår tredje officiella tävling i en mycket liten lokat med grymt mycket folk och hundar inklämda. Men aldrig att Eddie har känts så kaotisk. JAg tror helt enkelt att miljön blev för mycket för honom. Efter andra loppet och inför lopp tre hade jag lagt honom i bilen igen, och då kändes han något lugnare men fortfarande helt borta i kolan. Han ställde sig exempelvis och skällde på mig, något som aldrig hänt tidigare även om vi gjort fel och behövt göra om.
Det känns jättetråkigt att det blev ett så knasigt avslut. Resultatmässigt brydde jag mig inte, men känslan!
Nu lär det dock bli två månaders uppehåll från agilityn, så vida inte jag får pengar till att hyra Söråkers hall med Ellinor för att köra ett pass i januari. Förhoppningsvis kan vi köra tävlingen i Skellefteå, men det återstår att se om det går ihop ekonomiskt.
Eddies tävlingssäsong är över för 2016. Inför 2017 kommer allt krut och fokus läggas på agility. För hans del tror jag att mycket tävling är nyckeln till säkerhet och rutin.
En summering över Eddies tävlingsår kommer i ett senare inlägg.
(film från första hopploppet, enda loppet vi tog oss igenom banan, 20 fel på 39 sekunder)