Hon är nyfiken, undersökande, utforskande. Men så fort hon hittar något nytt så ska detta genast särskiljas, delas upp i grupper om vad som är rätt och fel för att sedan mynna ut i tusentals grenar där ytterligare grupper tillkommer, som ett mellanting mellan "rätt" och "fel", men där alla grupper är lik förbannat säkra på att just deras åsikter är det som stämmer allra mest överens med sanningen, och rätt vad det är så har vi glömt bort hur det såg ut när vi först kom över detta nya...
Inom hundvärlden finns tusentals olika åsikter om allt som rör vid hund. Inte bara hunden som varelse, utan även dom olika raserna, könen, individerna och åldersfaserna. Sedan har vi som människor fördjupat oss ytterligare i denna spännande värld och dykt ner i frågor som foder, motion, vård, hundtäcken, hundkläder, koppel, halsband, träningsgodis, sjukdomar; ärftliga som miljöbaserade, stamtavlor där leder av ens egna hunds släktningar kan följas flera linjer bakåt och åt sidorna. Vi pratar om ta titlar och att inte ta, hur man ska leka med hunden och hur man inte ska leka med hunden, hur denne ska tränas och uppfostras fast samtidigt ska man egentligen låta bli att pilla alltför mycket överhuvudtaget med valpens/unghundens mentala stimulering för att den ska få landa i sig själv och lära sig att den i grund och botten inte är någon docka/robot som enbart ska tillfredsställa våra behov och önskemål utan att denna fyrbening faktiskt är ett egen varelse, en hund.
Jag tycker mycket om att diskutera hund, dyker gärna ner med ett öppet sinne i alla dessa saker som jag nyss nämnt. MEN, jag har börjat att vara alltmer försiktig med VAD jag tar upp och med VEM. Fel ämne där jag har en annan åsikt kan falla väldigt illa hos någon annan som lyssnar.
Ja det enda som man egentligen kan ta upp inom hund där man INTE riskerar att hamna i en konflikt eller djup och evig diskussion är nog användandet av aversiver; närmare bestämt obehag i form av slag, sparkar eller annat som åsamkar skada på hunden.
Anledningen till varför jag börjar skriva detta inlägg är för att min vän Andrea, snart ska få tillökning till sin lilla familj i form av en liten Golden valp. Ni kan själva gå in o läsa om vad hon fått för kommentarer om detta... Jag själv känner mig helt mållös. Är man så hiskeligt egotrippad och omänsklig att man inte ens kan unna någon annan människa denna glädje?? För visst håller ni alla med om att det är en underbar sak att få ta hem en liten valp till familjen, oavsett om man har andra hundar av en annan ras i hemmet eller ej. So WHAT om man går från en ras till en annan efter ett antal år? Flera hunduppfödare har ju fött upp valpar av en ras, för att sedan skaffa en annan ras, få upp en ny kärlek och börja avla på den o lämnar den tidigare rasen. Är det också ett brott då?
Och även om man så skulle tycka mer om en ras än den man tidigare haft, vad spelar det då för roll? Och framför allt, vad spelar det för roll för en utomstående? Det är ju inte direkt så att det är denna person som ska ta hand om valpen/hunden, utan personen som har köpt hunden.
Nä jag tycker det är så grymt dålig stil att det finns folk som ständigt känner ett behov att ifrågasätta/trycka ner folk så fort man inte gör det som förväntas av en. Det kommer alltid att finnas skilda åsikter, men varför gå i strid mot någon som inte tycker som du? Varför inte bara acceptera det och istället hålla dig till din grupp där ni alla har samma åsikter, om det nu är din önskan. Så länge det inte skadar hunden/hundarna eller vad det än är vi håller kärt och bryr oss om, vad spelar det då för roll om man har 5 hundar av 5 olika raser?