Den där lilla svarta saken, dampcockern, det efterlängtade Lakritstrollet har gått och blivit ett helt HALV ÅR . Var det inte nyss jag satt och suckade över alla gånger jag fick springa in och ut med dig för att undvika olyckor inomhus? Det känns i alla fall så..
Nu minns jag tillbaka till den där dagen när jag satt inne på ett kontor i Centrala Stockholm tillsammans med alla dina syskon, dig, din mamma Jojo och din kennelmamma Sussie. En stund där allt kändes så overkligt, som om jag satt i en bubbla och såg på världen utanför. Var det verkligen sant? Skulle JAG för första gången i mitt liv köpa en hundvalp?? JAG?
Men du sprang runt i rummet, helt ovetandes om att du snart skulle tas ifrån din flock, åka både buss och båt över stora havet. Jag var redan impad över det kaxiga lilla svarta troll som utan problem tog sig fram i världen som om han ägde den, men ändå mjuk i sitt sätt till alla i hans omgivning.
Tyvärr har jag ingen vikt att dela med mig av, o har heller inte mätt honom. Lathet och brist på våg är orsaken. Men förutom kroppslig utveckling så tycker jag att Eddie har blivit mycket mer... tja, formbar. Innan var det mest lek och bus, sova och några basic övningar för att göra något kul tillsammans. Men nu kan man ju faktiskt börja avancera och man SER att han tar in det! T.ex. så har Eddie fått en väldigt bra stadga utan att jag egentligen tycker att jag har gjort något. Han kan nu sitta kvar när jag går iväg flera meter, när jag kallar in Zorro. Testat att studsa och kasta en boll och han sitter.
Inkallnings-signalen funkar klockrent (visselpipan). Han kommer även som ett skott oftast när jag ropar på honom även om det är människor och häromdagen kom han t o m fast det var en annan hund framför! Hamnar han i lek är det dock kört, då får man gå fram och bryta.
Att vara ifrån brorsan tycker jag också funkar bättre. Har stängt in honom själv i hallen när jag klippt klor eller dylikt på Z, inte ett ljud har Eddie sagt.
Vi fortsätter även att öva på Ryggsäcken. Idag fick jag t o m ett läggande fastän det var flugor omkring oss (note; Eddie jagar annars ALLT som rör sig, flugor allra helst!) . Koppelgående är ett fortsatt frustrerande moment, men det blir bättre när vi är själva och jag kan fokusera på enbart Eddie. Alltså fler egentids-promenader med herrarna.
Att han är en miljötrygg kille är det ingen frågan om. Efter att ha varit med på både hundträning, rest runt på fastlandet på både båt, en fullpackad buss, det hektiska Stockholm Central där det dessutom firades studenter, varit med i bilen när jag tränat lerduve-skytte och suttit nere vid Visby hamn med massor av folk och fä och hög musik där han som mest höjt huvudet, lyssnat som om det var något intressant för att sedan lägga sig. Ja det känns ganska så bra ;)
Och såklart är han ju världens mysigaste lilla cocker som, TROTS att det är 25 grader varmt på kvällarna, ska ligga uppe i sängen vid mamma så nära man kan. Med undantag några få timmar på natten när man måste svalka av sig på golvet o sen kan hoppa upp igen på morgonen..