men vad är det egentligen som gör att man faller i Anorexia träsket och Bulimi helvetet? Vad är det som triggar igång beteendet att sluta äta mat så till den grad att det blir livshotande, trots att magen och kroppen skriker efter energi.
Jag har tänkt mycket på detta. Speciellt efter att ha sett en dokumentär om en 8 årig flicka i England som gick ner till en farligt låg vikt för att hon tyckte att hon var för tjock. Kan ni tänka er??? ÅTTA ÅR GAMMAL och börjar banta!! Hur sjukt är inte detta? Jag känner hur ont det gör i hjärtat på mig för jag vet hur det känns att vara där. Och med tanke på att hon bara var åtta år...
Varför blir det såhär? De flesta skyller på samhället. För det är ju media som ständigt sätter upp nya ideal, size cero och trycker upp planscher på pinnsmala, översminkade tjejer som egentligen är photoshoppade. På TV kan man se hundra olika program om hur man ska gå ner i vikt, om fetman som stiger i antal i västvärlden, nyttiga matprogram och Biggest Loser osv. Ute på stan kan man som sagt se alla dessa planscher, man läser även tidningar där de senaste dieterna står uppdiktade och hur kändisarna håller sina vrålstrikta dieter. Där imellan diskuteras allt detta med kompisarna och man hör hur alla går ner eller upp i vikt eller är med på massor av träningspass och är duktiga. Det går helt enkelt inte att undvika att påverkas av dessa massmedia ideal.
Så man ställer ju sig frågan; Varför slutar dom inte skriva om det? Varför slutar inte klädesbolagen att trycka upp fejkade photoshoppade kvinnor i alltför smala kroppar när man VET att ätstörningarna letar sig allt längre ner i åldrarna. Det är trots allt en sjukdom som kan leda till döden och i många fall försvinner den aldrig ifrån den drabbade personens liv. Ska vi bara låta våra barn börja banta redan vid 8 års åldern för att sedan förlora hela sin barndom? Varför GÖR VI INGENTING ??
Tänk er själva att ständigt tänka på vad du äter, hur mycket kalorier det innehåller, hur mycket du måste röra på dig för att bränna bort det efteråt. Hela tiden, varenda sekund. Du kan aldrig slappna av för du måste ha råkoll på vad som stoppas i munnen. Det är en ständig tävling som aldrig kommer till sitt mål. För det målet flyttas ju mer du går ner i vikt.
Här är klippet från första delen av dokumentären. Ger en en tankeställare..