Tänk vad man kan få igång hjärnan och dess verksamhet under en promenad! Och vilka roliga äventyr matte kan börja finurla på.
Efter ett litet apporteringspass, där Eddie fick nöta Linjetag, och Zorro fick ett stort sök + linjetag, dök det upp en tanke i den där hjärnan. Kanske hade den klara, kalla luften givit hjärnan lite extra syre, för helt plöstligt fanns där en idé så knasig som aldrig förr.
Jag och Zorro ska kika på Lydnaden igen.
Och helst inte bara kika, utan även starta i Lydnadens Startklass 2017! (kikat på sbk-tävling, 23 april i Matfors blir debuten om allt går bra)
Jag, som inte alls egentligen är en lydnadsmänniska skall alltså debutera med den då nästan 8-åriga tollaren på Lydnadsplan. Spännande.
Varför i h-vete skall jag göra detta för då?
Tja, en anledning är att få agera mentalt pepp-stöd åt vår härliga träningskompis Linda och hennes malle Grim. De är riktigt grymma, men matten har inte vågat sig ut på plan. Så detta blir en motivation för både henne och mig.
Dessutom är både jag och Zorro lite halvless på Rallylydnaden, den vi har nött som fasen hela året, tävlat i fyra gånger med dubbla klasser varje gång. Men vi vill ju ha något att göra, även om jag tänker jobba på att fixa ett Freestyleklass 2 program, är det SÅ skönt att kunna byta sport när man kört fast.
Samt att det faktiskt, tro det eller ej, grott ett litet frö av intresse för Lydnaden. Egentligen mest brukssporten, men dit tänker jag inte gå med Zorro, av olika anledningar. Men vi måste ju testa. Jag har världens grymmaste arbetshund i den där tollaren, och självklart ska vi ha kul på tävlingsplanen så länge han orkar <3