Mestadels mitt i centrum av städerna, vissa är sämre klädda än andra. Flera av oss undviker dem, av rädsla eller av irritation. Några av oss ser, noterar dem när vi passerar men inte mycket mer.
Jag pratar om uteliggare, hemlösa. Flera som jag träffat på är missbrukare av någon typ av drog/alkohol. De talar högt och gormar åt varandra för att i nästa ögonblick dunka varandra vänskaplig i ryggen och skratta. Några stinker av alkohol, sänker ljudnivån när poliser närmar sig och går undan.
Varför tar jag upp dessa vilsna själar i en blogg som handlar om mestadels om hundar och min vardag? Jo, för denna gång har ett av mina möten med en hemlös alkoholist en hundig anknytning.
Under gårdagen stod jag och Zorro utanför centralen vid fontänen. Vi väntade på Peter som skulle komma o lämna Eddie. För många verkar vi vara något av en syn när vi står där. Zorro som sitter helt stilla på sin plats på fontänen med en bag bredvid sig. Matte som vandrar tankfullt runt en bit ifrån, spejar, går tillbaka till sin hund o klappar om honom. Zorro lockade till sig många passerande. Däribland en 40-årig man.
Han kom fram till mig där jag stod en bit ifrån Zorro. Han ville be om lov att hälsa på min hund. Jag sa att många redan varit framme o att jag gärna ville ha lite lugn kring honom.
Han accepterade det, men stannade kvar för att prata lite. För att trösta honom lite visade jag några tricks med Zorro. Mannen blev ytterst imponerad, ville se mer av den duktiga o lydiga hunden. Vi fortsatte prata, Zorro tricksade glatt o fångade flera människors intresse. Så mitt under ett samtal med mannen böjde jag mig fram till Zorro o sa Puss!
När 40-åringen såg detta blev han otroligt förtjust.
"Tror du han skulle göra så på mig med?" frågade han nyfiken.
"Prova!" sa jag. Mannen böjde sig fram, sa puss och Zorro gav honom en puss mitt på munnen. Det som hände sen fick mitt hjärta att smälta.
40-åringen blev helt till sig. Han skrattade varmt och sa "såg du! Såg du han gav mig en puss!" , precis som en liten pojke. Zorro fick upprepa tricket och mannen fick då tårar i ögonen, satte sig ner bredvid honom o klappade på min hund.
Zorro flyttade självmant närmare honom och lät sig klappas, tittade på mig o gav mannen en slick då och då. Kvar stod jag, leende, och såg hur en hemlös man lyste upp av glädje. En man som med hjälp av sprit tog sig igenom dagen och Stockholms kalla gator, fick nu uppleva en liten bit av den ovillkorliga kärleken som bara en hund kan ge.
(bilder är från dagens promenad här på ön)