sådär som man gärna gör på kvällskvisten. Tankarna snurrar, fast den här gången är det en positiv och uppåtgående spiral. För jag har nämligen insett hur mycket mitt liv har förändrats i och med att jag tackade ja till min plats på Mittuniversitetets Journalistutbildning.
När jag var 14-15 år försvann en stor del av mitt liv. Ätstörningen tuggade i sig en tredjedel av det jag en gång byggt upp. Även om jag lyckades reparera en del, så syntes sprickor och det fattades murstenar. När anorexin sedan tog en slägga och totalkraschade mitt liv en andra gång, försvann således två tredjedelar. Jag var i spillror, klamrade mig fast vid min enda kvarvarande tredjedel. Den som bestod av hundar, vänner och jobb. Jag ville inte veta något om min omgivning. Vad som hände runt omkring mig i världen var egentligen inte viktigt. Det enda som betydde något var att jag tog mig igenom dagen. Att jag var kapabel att arbeta, att lönen kom in, att jag var social mot mina vänner. Att min hund och jag hade kul ihop och fick träna.
Länge höll jag mig till min enda tredjedel. Rädd för att falla igen. Rädd för att anorexin eller bulimin skulle komma med sin slägga igen och slå sönder mig till ingenting.
Det tog mig två år innan jag vågade sträcka mig efter nästa del. Två år innan jag vågade börja samla ihop mina murstenar och börja bygga på något nytt, något starkare.
Såhär i efterhand, trots att det bara gått 5 månader, är jag ändå glad att jag valde just journalistlinjen. Tack vare den journalistiska nyfikenheten, ifrågasättandet till världen har jag hittat mitt intresse till min omgivning. Jag VILL veta mer. Vem bestämmer över vad, hur? Varför? Vilka regler gäller var? Vem satte dessa? Vad händer om den eller den regeringen styr? Vem påverkad vad? Kan jag påverka någon?
För det är inte bara en kamp för att hitta en fungerande relation till kosten. En ätstörd får även kämpa med att hitta tillbaka till det sociala livet. Har man sedan levt med sjukdomen under lång tid, är det som att gå ut från ett rum till en helt ny sal med oändligt antal dörrar och fönster.
Jag vill glänta på alla dörrar. Jag vill kika ut genom fönstren, vilken utsikt kommer möta mig därute? Vilka nya rum kommer jag att träda in i?
Jag vill dra på mig journalistdräkten och med block och penna ifrågasätta allt jag ser, allt jag hör.
Lär mig. Berätta för mig. Låt din historia bli hörd.