kallad Vi Som Älskar Tollare. Där skrev jag om Zorros ovana att äta änder, o sedan hur det ser ut i dagsläget. Ett flertal har kommit med så härliga kommentarer och berömt mig för mitt jobb. Dom två senaste dagarna har jag även fått försiktiga förfrågningar på hur jag gjorde från människor som har samma problem med sina hundar. Jag vill inte verka som en "alls-vetande-hundtränar-proffs", för det är jag INTE. Jag är en nybörjare men med en jävla envishet o vilja o jag tror det är det som har gjort att jag kommit så långt med det jag tagit mig för. Men det känns i alla fall jätteroligt att andra ber en om hjälp, o då är det klart att jag talar om hur jag gjort, hur jag har gått tillväga för att försöka lösa problemet. Det är inte säkert att det funkar för alla, men det är ju alltid värt ett försök !
När andra dessutom berömmer en för ens arbete, så börjar man även inse att allt går bara man vill. Jag har redan börjat sikta in mig på nästa TJP, japp så envis är jag att jag tänker att tollingen kan jag lösa, på ett eller annat sätt så SKA det gå.
Då vissa planer inte gick i lås som jag hoppats på, så ger detta mig en del fritid som jag planerat för annat. Så det blir till att lägga det fokuset på Z, ta tag i det som måste nässlas i och arbeta för att ta det där första lilla steget framåt!
Together we eliminate the boundaries <3