och allting bara flyyyyter på, allting sitter klockrent och man får hunden att göra PRECIS det man vill att den ska göra. O man bara ÖNSKAR att man hade fått det på film? Den känslan hade jag idag. Bestämde mig för att köra igenom vårat freestyle program lite grann på morgonpromenaden. Håller ju på att få in nya rörelserna i programmet, så fokuset låg på att få in krypet och se hur långt vi kommit. Och det gick bara SÅ JÄVLA BRA!!! Han gjorde PRECIS som jag ville. Körde backa och krypet för sig, och han kröp fint på kommando, stannade, kröp, stannade, kröp. Åååh vad jag önskar såå att jag hade haft någon som filmade då. SKITSNYGGT var det!! Och jag vet att jag sagt det förut, men gaah vad grymt detta kommer bli när jag fått ihop allting! (Jo jag vet, jag SKA få det på film, snart!!) Ska nog köra lite imorgon också, kaaanske kan jag be mamma ställa upp som filmkameraman. Så höll ögonen öppna för ev en liten filmsnutt! ;)
Jag satt även imorse och kollade runt på SBKtävlings hemsida.. o helt plötsligt hade jag visst anmält mig till en agility tävling i augusti! Hoppsan! ;) Tittade även på lite TJP tillfällen, men även om det får vänta lite så har jag ett prov som jag vill försöka att komma med på. Ska bara se till att få med mig några som kan hjälpa mig med Tollingen !
Måste säga att denna sommar känns SÅ grymt mycket härligare än förra. Jag ångrar inte en enda sekund att jag valde att kämpa för livet och försöka lämna ÄS bakom mig. O även om det är tufft så har jag kommit så himla mycket längre än vad jag trodde var möjligt. Kan nämna en grej som jag kom på mig själv har förändrats till det bättre, även fast det gjorde ont att tänka på. Men häromdagen var jag ute och gick, och påväg hem plockade jag några smultron som växer i mängder längs cykelvägen. Minnen från i somras dök upp. Då plockade jag också smultron, men jag smakade aldrig på ett enda. Jag var LIVRÄDD för dom få extra kalorier som jag skulle riskera att få i mig, så himla rädd att jag bara längtande såg på smultronen som hängde på mitt lilla strå och gav sedan alla till min mamma. Tänk er va, helt galet sjukt att man kan vara så rädd att äta så små saker som smultron för att man tror att man ska skjuta upp i vikt av dom få extra kalorierna som finns i dom. Fy fan vilken jävla värld (ursäkta språket) man är i. Visserligen åt jag inte särskilt många denna gång heller, just pga att rädslan fortfarande sitter kvar. MEN jag åt några stycken, och bara det är ett stort framsteg.
Mitt motto som står lite överallt på hemsidan är något jag försöker följa och som jag alltid bär i åtanke, det spelar ingen roll om det är ett steg framåt eller ett steg bakåt. Så länge jag vet vart jag ska, och långsamt tar mig framåt så är det okej. Glöm inte det hörni :
V.A.R.J.E S.T.E.G R.Ä.K.N.A.S