Just nu känner jag mig väl ganska färdig med säsongens agility och har börjat sikta in mig mer på jaktbiten. Men har även funderat på att lämna agilityn helt och fokusera på annat. Även fast både jag och Z tycker om att tävla o träna agility, så finns det några småsaker som liksom får mig att vilja satsa på annat.
Vi tävlade i veckan på Visby BK, fyra lopp blev det då det var dubbel i klass 1. Inte för att det gav oss särskilt mycket, vi diskade oss i tre av fyra lopp, MEN vi fick faktiskt ett nollat lopp och där kom vi fyra! Lite tidsfel fick vi men det var p.g.a. att jag kom helt av mig i handlingen vilket gjorde att mina byten blev jätteoplanerade så Zorro gjorde några extra snurrar på banan.
Och det allra första loppet i hoppet som vi gjorde diskade vi oss p.g.a. något som aldrig hänt förut. Zorro fick för sig att efter 3 hinder dra till sin jollyball som låg i slutet och leka med den. Jag blev helt paff, o lite arg, speciellt i efterhand då resten av banan gick skitbra... Men jag tror att Zorro blev lite påverkad av att Mia lånade den till sin tollare Miilo för att tagga igång honom precis innan dom skulle starta. Zorro är ju lite vaktig av sig när det gäller hans grejer, så antagligen ville han väl bara försäkra sig om att ingen mer skulle sno hans boll..
Dom andra loppen, agility klasserna, gick åt pipsvängen p.g.a. att han med sin förkärlek till KF-hinder tog dom när vi passerade i närheten.
Jag vet, det är jättefult att säga att man ska sluta med agility för att man "diskar sig hela tiden". Fast sluta kommer jag nog ändå aldrig göra. Men vi lägger det på hyllan ett tag för att bättre kunna fokusera på jaktbiten och bli bättre där. Jag är även medveten om att det inte är särskilt realistiskt (i alla fall inte i mina ögon) att sikta på att komma upp sig i klasserna på bara en tävlingssäsong, i alla fall inte med så få starter på en sommar. Och just därför tror jag att det skulle vara bra att pausa lite med agilityn, så att jag inte drar upp kraven på mig själv och Zorro för högt. För hur kul är det då att tävla ? Nej, känslan av glädje och samarbete är viktigast för mig, och jag vill inte förstöra den. Inte för att jag vet hur det ser ut när vi tävlar, men det känns som om att vi har kul på planen. Aldrig någonsin har jag bannat min hund för att det gått dåligt eller struntat i att belöna honom trots diskningar. Vi har alltid kul när vi kör, oavsett hur resultatet blir, så känner jag ändå en glädje på banan. Kanske syns den även för andra utanför plan ?
Nå vi lämnar agilitybiten för tillfället. Idag påväg hem från gymmet så gjorde jag upp en plan på hur jag ska ta mig ann arbetet med tollingen och med packad väska och tinade köttbullar tog vi oss ner till stranden. Min tanke är att verkligen dela upp tollingen som ett moment och nöta nöta nöta ! Så jag började helt sonika med att ta fram kaninbollarna+ tennisboll + mini dummy och hade med mig min lilla skål med köttbullar. Så kastade jag en boll. Belönade. Kastade igen, tog emot, kastade, tog emot och belönade. Visst hade jag en stor hjälper i form av att skålen med köttbullar var precis bredvid mig, men eftersom jag o Z har en konflikt mellan oss gällande det här med att lämna av bollar, så börjar vi så här för att sedan börja minimera hjälperna. Och det funkade jättebra! Zorro sköt iväg som en raket efter bollen, kom tillbaka och kunde göra detta tre gånger på raken utan att det påverkade farten nämnvärt. Prövade även med att tolla efter att jag kastat några dummies i vatten, utan att han fick hämta. Gick även bra då!
Skickade honom dock på dom efter tollingen som belöning, blev lite som en dirigeringsövning. Allra sist fick min lilla räv göra ett sök på ett öppet fält i en sluttning med 6 dummies. Hyfsat nöjd kille hade jag sedan! :)