så imorse när jag vaknade runt 7 tiden så la jag upp en kråka på tining. Runt 9 tiden tog jag så ut Zorro för att försöka se om jag kunde få honom att vilja ta fågeln. Och det var svårt. Riktigt svårt. Jag slängde iväg den,kastade runt den, lekte med den och försökte på alla sätt och vis göra den otroligt intressant. Och så skickade jag Zorro och visst han sprang fram, naggade lite, nosade lite, tittade på mig. Då gjorde jag som Sara sagt åt mig att göra och gick därifrån. En konflikt uppstod då hos Zorro, han ville följa efter mig men han ville inte lämna fågeln. Jag såg att han velade fram och tillbaka flera gånger, försökte men naej, de gick inte! Vi gjorde om proceduren, om och om och om igen. Jag vägrade att ge upp. Tillslut satte jag honom igen, gick iväg en bit med kråkan och slängde in den en bit bland buskage på vår tomt och lät Zorro komma direkt och sedan sprang jag tillbaka där jag satt honom innan medan han var framme vid kråkan. Jag berömde honom och lockade på honom när han pillade med den, och vips! helt plötsligt hade han tagit upp den i munnen och var påväg till mig med den. Ännu mer beröm och sedan stor belöning och massor av beröm när han kommit fram till mig. Vi testade fler gånger och han fortsatte att komma med kråkan, även om den var lite äcklig. Åh så glad jag blir när poletten trillar ner och vi gör sådana här framsteg!
Det gäller verkligen att inte ge upp, att fortsätta vara envis och nöta nöta nöta. Tjoho vad glad jag är! :D
Vi tog oss även till en äng där Teemu fick agera kastare, men bara om kråkan hängde i ett koppel, han ville absolut inte ta i den hehe ;) Men där funkade det också, kråkan fick hamna lite gömd i det höga gräset och jag berömde honom jättemycket när han kom in med den. Fina hunden!