Jag påminner mig ständigt om att stanna upp i vardagen, notera tid, datum, plats. Första terminen av min journalistutbildning på Mittuniversitetet i Sundsvall är snart slut. Mina 4 första månader som nyinflyttad student till en helt ny stad 43 mil hemifrån i min allra första lägenhet är avklarade. Jag ler lite när jag tänker på det.
Vem hade kunnat tro det för sisådär ett år sedan? Eller ens bara för några månader tillbaka.
Trots en tonårsgalen, hormonstinn och seperationsångestfylld cocker, en vaktande tollare, studier, tentor, redaktionsövning, en helt egen ekonomi och en kropp som funkar lite som den vill, så står jag fortfarande på mina egna två ben. Jag andas. Jag finns. Jag har inte misslyckats totalt, snarare tvärtom. På vissa grejer har jag lyckats över förväntan. Medan vissa delar kämpar jag fortfarande med att hitta balans i...
Jag ger mig en klapp på axeln, blickar ut över den stad jag nu förväntas kalla hem. Hem. Gotland brukade vara hem. En del av mig kallar den lilla ön fortfarande för hem. En gång gute, alltid gute? Kanske.
Men Sundsvall. Vackert. Frihet. Motivation. Motion.
Alla pusselbitar är ännu inte på plats. Kanske väntar en flytt till en annan lägenhet nästa år. Eller så blir jag kvar ett tag till.
Den här terminen har inte bara varit en utmaning i att bemästra studietekniken, ekonomin och hundhållningen. Terminen har även utmanat mig i det sociala. I att skapa en vardag där jag orkar fortsätta, i att skapa nya kontakter och jobba för att hålla kvar dem. Att våga blicka in i en värld som jag så länge har stängt ute. Att erkänna misstag/fel men utan att ramla ihop likt ett korthus för nederlaget. Jag lär känna mig själv ännu lite mer, märker hur mina lektioner i självbehärskning och kontroll kommer till användning för att rida ut vågorna på havet.
Jag har vågat fatta penseln, vågat doppa den i färg och dra den över den vita duken. Jag kan skymta ett mål. Ett liv. Det blir många pauser. Men jag vet att framför mig kommer ett nytt äventyr. Den här gången är det jag som styr mina egna steg, precis dit jag vill.