om man nu ska ta den kortare versionen istället för att skriva allt, för då skulle det snarare bli en hel historia! ;) Men för att förklara; jag, Z och Eddie tog oss in till staden för lite miljöträning i detta underbara vårväder. Parkerade bilen en bit ifrån havet på ett utav få gratis-parkeringar o gick neråt. Men allteftersom förflyttade vi oss längre o längre ifrån bilen då jag ändrade mina planer hela tiden. Det blev mycket bärande på Eddie utan att jag egentligen tänkte på HUR långt jag gick. När jag plötsligt satt borta vid Pappas gamla jobb så insåg jag att jag tagit mig ca 1.5-2 km ifrån bilen... O nu var det dags att ta sig tillbaka hem. Så jag fick vackert lyfta upp en trött liten valp efter att ha solat o matats o sen traska hela vägen tillbaka. Inte en enda gång satte jag ner Lilleman trots att han bet, skrek o gnällde, jag bar på min kameraväska + en axelväska och Zorro var helt plötsligt galen i alla lukter som fanns... Men fram kom vi! Fy fan va skönt...
Väl hemma blev det en stunds vila. Men då tredje hunden, Chico, i hushållet inte hade varit ute på ett tag tänkte jag att vi lika gärna kunde dra ner till stranden o vila. Sagt o gjort, koppla gamlingen, lyft valpen o ut med hela patrasket. Slängde även på mig kameraväskan igen ifall jag skulle få för mig att fota...
Mina planer på att vila gick dock käpprätt i stöpet. När jag höll på som bäst att fota hundarna o pilla med inställningarna ser jag helt plötsligt ett barn ca 10 m ifrån mig komma gåendes mot oss. Jag hade alla hundarna lösa då det sällan är någon nere vid denna strand o jag brukar ha bra koll. Innan jag vet ordet av har valpen redan hunnit springa fram till barnet som frågar; Är det BARNVÄNLIGA HUNDAR??
Trött o lite smått irriterad tänker jag; det kunde du väl för fan ha frågat INNAN du klampade hit??? Men jag sa att två var det, varav en var lite osäker. Tror jag skrämde henne lite grann, men inte nog för att hon skulle gå. Hon hade med sig sina grandparents som letade fossil-stenar, så vi blev "fast" med flickebarnet ett tag. Zorro blev överförtjust när hon kastade sten, jag blev mindre förtjust men orkade inte riktigt bry mig. Som tur var stannade dom inte alltför länge. Försökte lugna ner Zorro som var uppskruvad till tusen efter stenkastning o pinnkastning. Lyckades hålla Eddie ganska mycket utanför, räcker gott o väl med en kast-tokig hund..