Och idag fick jag uppleva det igen. P.g.a. brist på transport blev det ingen agility för mig o Lo. Istället blev det päls- och tandvård för båda pojkarna och sedan en oplanerad skogspromenix med Maija och Blaze.
Vi har gått flera promenader tillsammans där pojkarna enbart har gått i koppel i närheten av varandra.
Med hänvisning till Maijas egna blogg , så har Blaze det lite jobbigt ibland med hundmöten. Han gick i långlina medan mina killar var kopplade (inte så uppskattat av en lekglad & sprallig cocker), när jag o Maija bestämde oss för att testa att släppa Zorro.
Sagt och gjort tog jag av kopplet och sa Hopp o Lek. Jag visste att Eddie skulle vara för mycket på Blaze, inte för att retas eller mucka utan helt enkelt för att Eddan är en kille som gärna är tätt inpå, tacklas och kör järnet. I alla fall nu som valp..
Zorro däremot är betydligt mer lugnare. För mig är han lätt att "styra bort" om jag ser en för hög svans eller en viss kroppshållning/min. Jag vet dessutom att Zorro har lättare att ignorera andra hundar om han inte har ett genuint intresse, vilket jag redan under koppelpromenaderna hade sett att han inte hade.
Men även om jag hade mina tankar, så blev jag så stolt över min fina räv när han lugnt och sakligt vandrade i närheten eller vid sidan av Blaze. Även om Blaze själv kände sig något osäker i början skötte sig båda killarna otroligt bra. Zorro skapade t o m ett intresse hos Blaze genom att själv verka ointresserad.
Detta är inte första gången Zorro visar att han kan läsa av andra hundars kroppsspråk. Min granne har en chihuahua-valp som först tyckte att mina killar var jätteläskiga o absolut skulle skällas ut. Efter ett möte med Zorro har hon istället ändrat sin åsikt och ser honom nästan som sin idol.