Snart är Eddie redan 4 månader (!!!) o jag har försökt hinna med så mycket jag kunnat. Fast ändå känns det som att man har glömt att träna på massor ! Nu fokuserar vi i och för sig mest på grunderna; miljöträning, socialisering, passivitet o vardagslydnad. Och förstås att ha roligt ihop! Jag lär mig mer och mer för varje dag hur Eddie fungerar.
Hittills har vi gjort detta:
- suttit passiva mitt på stan bland människor och hundar
- lekt mitt i stan
-hälsat på barn, äldre, kollat in barnvagnar och cyklar
-träffat både valpar o vuxna hundar av olika raser.
- tittat på hästar,
- tränat passivitet vid BK (ensamma), o passivitet vid apporteringsträning m Lars.
-varit på loppis, hos veterinären o i zoobutik.
Ja det är nog det vi hunnit med. Jag vill åka buss med honom igen, träffa fler lantdjur o katter, träna mer passivitet o kanske träffa handikappade. Eddie känns ändå väldigt trygg i sig själv o tar sig ann allt med öppet sinne, viftande svans o en hopp-puss så miljö biten är jag ändå inte särskilt orolig över. Nä hans akilleshäl ligger snarare i separationsångest. Att vara "själv" med Zorro är inga problem, vare sig det handlar om bil eller hemma i huset när jag är i ett annat rum. Men att tex vara själv i valphagen eller i ett annat rum, eller bara sitta fastkopplad o inte få vara med mig o Zorro är jäääättejobbigt. Så det är något vi måste fortsätta öva på. Bara att vara självständig. Dock funkar hans sovhage uppe i rummet bra, där somnar han direkt utan knorr. Jag kan t o m lägga tillbaka honom i den hagen om han vaknar tidigt på morgonen i min säng o så sover vi vidare.
Den tuffa biten är att få övriga familjen att förstå varför jag gör som jag gör med Eddie. Varför ingen får ge honom minsta uppmärksamhet trots att han ylar/gnäller i hagen, varför man inte får kasta pinnar eller sparka bollar, inte ryta NEJ NEJ NEJ osv. Det är inte lätt, o mitt samvete gnager liksom min oro varje gång jag är borta från honom. Tänk om dom gör "fel"? Tänk om han blir helt boll/pinngalen för att dom kastar när jag inte är hemma o kan säga till ? Tänk om dom kallar på honom så många gånger utan att ge godis att han tillslut inte finner något värde i att komma ?
Ja tankarna skenar väldigt lätt iväg.. men jag måste ju jobba, o behöver min "egentid". Förutom dom timmarna så är vi ju tillsammans nästan 24/7, så jag hoppas att min "övertid" slätar över dom "misstag/fel" som familjen kan tänkas ha gjort...
Smått kontroll-galen ? Check !